Uppdaterat: Jag insåg att det vore roligare med bilderna i större storlek, så nu är alla lite större istället för en stor och två små. Enjoy.

För att utmana mig själv, få nya idéer och inspiration i fotovärlden så har jag nu beslutat för att gå med i fototriss. Veckans tema är insekter. Jag passade på att fota denna lilla blå spyfluga när jag var på väg från en kompis tidigare idag. Och eftersom jag älskar att ta kort på insekter så passade detta mig alldeles utmärkt.

Canon Ixus 85 IS

Läs även andra bloggares åsikter om fototriss, foto, insekt

En ensam liten blomfluga jag hittade här utanför tidigare idag. Även h*n med pilotbrillor. Blomflugor borde byta namn till pilotbrilleflygare. Att de dessutom kan hovra som en helikopter gör ju namnet ännu mera befogat. Tycker att jag byter namn på dem nu. Härmed kallar jag blomflugan för pilotbrilleflygare.

Blev ett sent inlägg idag, har haft en del annat för mig. Gjort supersmarriga köttbullar och pluggat. Påmindes om att sommarkursen fortsätter på onsdag så det är väll dags att lägga på ett kol med allt. Inte alls sugen på det men måste. Men sommarkursen är ju å andra sidan snart over and out.

Läs även andra bloggares åsikter om insekter, foto, studier

Canon Ixus 85 IS

Mår rätt kasst idag. Av för privat anledning för att skriva om det här. Är grymt trött hursomhelst och nä fy jag mår inte bra helt enkelt, men jag är okej, inget allvarligt så oroa er inte. . Borde plugga men har inte varit så okej att jag orkat göra det så mycket. Men får väll plugga mer senare och imorgon så ska det nog ordna sig med det. Är glad att jag har en go sambo som tar hand om mig. <3

Snart börjar ridningen igen och ser verkligen fram emot det. Har ju flyttats upp ett märke äntligen så nu blir det lite mer avancerade grejer vi ska lära oss. Jag har ju ridit ganska länge tidigare, men efter ett långt uppehåll behövde jag börja om helt från scratch. En del ”uttryck” är förlegade sen jag red förr och det skadar inte att jobba extra från grunden utifall att jag skaffar mig häst i framtiden. Man vet ju aldrig.

Läs även andra bloggares åsikter om blomma, foto, hälsa, hästar, ridning

Canon Ixus 85 IS

Ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen här. Jag har mått lite kasst det senaste, äter antibiotika (x2) för en infektion i kroppen [just my luck], som om jag inte haft nog med sjukhusbesök i år. Iallafall, det gör mig verkligen dödstrött, yr och illamående. Bläk för antibiotika!
Okej jag har pluggat också, och varit i skolan idag, därav den kassa updaten. Men nu är jag ledig till måndag. Ska bara slänga ihop min portfolio tills dess med. Men får nog bli till att göra det imorgon. Idag lär jag inte orka.

Var på affären innan och man slutar aldrig förvånas. Bor i en by som på sommaren invaderas av turister. Jag har inget emot det alls, jag tycker oftast det är kul. Men i sommar så har jag lagt märke till något [vid flertalet tillfällen] som jag tycker är mindre skoj.

1. Många är otrevliga mot butikspersonalen, personalen själva är alltid väldit glada och trevliga så det är nog inte där det brister.
2. De står oftast PÅ mig när jag står i kön. Alltså man går inte in i personers privata sfär, man tar ett visst avstånd så att man inte gör att folk känner sig obekväma.

Idag var det, för kanske femte gången sen semestersäsongen kom igång, som sistnämnda hände mig. En man på  ~60år står på tok för nära mig i kön, han står bakom mig, han hade tidigare försökt gå före, jag stod bakom en flicka som tittade på tuggummin, hennes mamma stod och betalade sin varor, och tog avstånd av anledningen att man inte går för nära. Mannen verkade tolka det som att jag inte stod i kön, vilket jag tydligt visade att jag gjorde.
När det är min tur att lägga upp varorna på bandet så slänger han upp sina varor innan jag hunnit lägga upp mina. Jag flyttar då artigt hans varor och lägger mina före hans. Jag var ju trots allt före honom i kön.
Jag vet inte om han fattade att han kanske var lite väl snabb, men såg han inte att jag var före honom eller är det så det funkar där han bor? Man börjar ju ärligt talat att undra.

Sen kan man undra, folk som står sådär äckligt nära en, är de vana vid att det är så himla trångt eller tänker de inte på att de kanske står lite för nära? Alltså jag vet inte hur ni är men jag gillar inte när folk står så nära att jag praktiskt taget känner deras andedräkt i nacken eller håret [Yaääk], konstigt nog är det ofta de som är mycket längre än mig som står så. Ser de mig inte?!

För bara någon vecka sedan var det en kvinna som stod och glodde rakt ner i min väska! Upptäckte detta när jag kände att någon stod mycket nära och tog då ett stort kliv åt sidan.

När slutade människor bry sig om andra människors integritet? Vad har du för tankar kring detta?

Läs även andra bloggares åsikter om integritet, ettikett

Jag är värd en sån här. Efter ett hårt år, med ett mycket tungt missfall skulle jag absolut vara värd att vinna den här lilla sötnosen. Att jag dessutom är en fattig student med en allt för tung laptop (den är so heavy! och jag måste kånka på den till skolan vissa dagar) gör det helt enkelt ännu mer lockande att vinna den här. Jag förtjänar lite tur i livet nu.

Om du också vill vara med och tävla så kika in till Shopping and fashion ala Therese (aka shopaholicmamman).

Det var längesen jag bloggade om missfallet och vår lilla ängel. Jag har tänkt på det mycket det sista, och tankarna har varit hemskt jobbiga och jag har inte orkat skriva om det alls. Imorgon skulle jag gått in i vecka 26 och vi skulle varit på en kontroll i förra veckan. Just räknandet av veckor har väll smugit sig iväg lite, men bak i skallen finns det såklart kvar ännu. När jag tänker på det så tänker jag oftast på att det var helt underbart att vara gravid, den lyckan man känner när man plussar är ju helt obeskrivligt och jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte längtade dit. Men, nu är det såhär. Vår ängel är just en ängel och det känns obeskrivligt tungt.

Ibland blir jag sur över att jag var så naiv innan vi fick beskedet. Varför skulle vi ha sån otur? Nej, mitt barn var friskt och en livlig liten krabat i mina tankar. Jag var helt säker. Magen växte ju, hur kunde något då vara fel.
Jag hade haft nog med otur  livet.
För de som inte vet så kan jag berätta att mitt och min familjs liv inte varit lätt. Ett antal dödsfall ligger oss nära och andra tragiska händelser finns där. Men de hör inte hemma på min blogg. Men jag har haft tillräckligt med regn nu, efter regn kommer solsken säger de. Men mitt solsken har liksom aldrig riktigt kommit någon vart mer än till lite solstrålar mellan molnen för att sen försvinna helt.

Jag gläds med människor i min närhet som är gravida men jag påminns ständigt om vår förlust. Och det gör det extra tungt. Jag gick in i min bf-tråd på familjeliv igår och såg att jag var den sista som fick otur, jag har för mig att det var en tjej till.
Men på något vis blev jag jätteledsen för att jag inte fick delta i den goa gemenskap som vi hade i tråden. Även om det inte var på riktigt, utan på nätet, så fick man en slags tillhörighet. Jag ville lägga in ett inlägg, ett inlägg som skulle visa på att jag kikade in hos dem och gladde mig åt deras lycka. Men jag kunde inte. Jag blev en hemsk människa och blev sur för att de klagade över att deras män daltade med dem. Jag blev sur för att de klagade över att de var tvungna att ha mamma-byxor. Satt och skrev ett långt argt inlägg i bloggen som jag senare tryckte bort helt. Min avundsjuka lyste som Rudolfs röda mule.

Jag är inte en sån människa som blir avundsjuk eller svartsjuk, men kände att det stack i mitt hjärta när jag tänkte på hur gärna jag hade velat vara i mina egna mammabyxor vid det här laget. Jag påmindes om min tanke om sommaren. Jag skulle gå här, med min stora fina mage på stranden (sen att det har regnat och det inte hade varit fallet spelade ingen roll då ) och bara var stolt över livet jag hade i magen. Jag var, när jag var gravid, en sån där blivande mamma som utstrålade en obeskrivlig lycka när jag var med mina när och kära. Och nu, vad är jag nu? En grå sur, grinig, avundsjuk och framför allt ledsen mamma utan barn.

Jag saknar, jag längtar och framförallt vill jag vara/bli berättigad att kalla mig mamma. Jag har inte glömt.

Läs även andra bloggares åsikter om missfall, graviditet, avundsjuka

Rensade garderoben innan [blev en hel sopsäck att slänga] och blev rätt grinig när jag upptäckte hur dålgit med kläder jag har. Blev ännu surare när jag kollade igenom mina räkningar och upptäckte att jag minst tre fjärdedelar av mitt studielån i augusti i räkningar. En tredjedel till mat, inte mycket kvar där inte. Förvisso är en stor del av pengarna ridlektionerna, som jag om jag vill kan delbetala, men jag hade hoppats på att kunna förnya garderoben iaf lite grann. Men det kan jag verkligen glömma nu. Fick avboka min nageltid på lördag. No more long nails. Men å andra sidan skulle jag ju ha dem över sommaren och inte mer.

Hade dessutom funderingar på att börja träna på allvar i höst. Får väll se hur det blir med det nu.

Läs även andra bloggares åsikter om studentliv, kläder, ekonomi

Blev inget uppdaterat igår, hade annat för mig.  På kvällen stack jag och Stefan till vår kompis Erik med tjej och grillade. Senare på kvällen åkte vi till socitén för att titta på Björn Rosenström. Det var väll inget vidare om jag ska vara helt ärlig. Det var bättre när man var yngre.

Idag ska vi nog ner till hamnen en sväng eftersom sjöräddningen firar 100 år eller något sånt. Så det blir lite jippo här i byn. Hehe. Om nu min sambo behagar må lite bättre senare så ska vi dit iaf. Får väll gå dit själv annars.

Min hy lär hata mig nu. Jag och älsklingen har tillbringat eftermiddagen på en relativt tom badstrand. Underbart! Bara att hoppas att solexemen håller sig borta. Men jag har smörjt in mig ordentligt, dock med klibbig nivea. Vågar inte gå tillbaka till min gamla eftersom det var efter att ha använt den som jag fick solexemen, den kanske förvärrade det, jag vet inte. Får väll se om jag ser ut som en prickigkorv  med extra dots imorgon.

Var nere i hamnen innan och vi verkade gått dit vid fel tidpunkt eftersom det inte hände särskilt mycket. Senare hörde vi från stranden att det var massor med lajbans där. Musik och sånt kul. Men vi fick se hellikopteruppvisningen på första parket. Sjöräddningen visade hur det gick till när de räddade några ur vattnet. Lite coolt. Men, vi åt riktigt god rökt lax med sallad och dressing där nere. Riktigt smarrigt!

Ska gå ner senare ikväll och titta på fyrverkerierna med.

Slänger upp en fototriss i sista minuten. =)  Ja jag har ändrat foton eftersom jag upptäckte att jag hade några rätt okej iallafall från idag. De andra var från en annan dag nämligen.