Det bästa jag vet

Foto lånat från stock.xchng

Gårdagens ridning var rätt så intressant och vet egentligen inte om jag lärde mig så mycket nytt. Vi hade vikarie eftersom vår ordinarie ridlärare är på semester, så nu hade vi en helt ny ridlärare som tydligt börjat jobba nu efter sommaren. Först så fick vi göra saker som vi gjort för många terminer sedan som förvisso är bra att öva på men hon begränsade oss rätt mycket.
Vi brukar normalt sätt då värma upp hästarna (och oss själva med såklart) mer fritt än igår. Det kändes lite som att hon kanske inte hade så bra koll på vad vi kunde.
Sen höjde hon plötsligt ribban rätt rejält, från ingenting till massor. Nä men det visade sig att många i min ridgrupp kanske inte var riktigt mogna för att göra det vi skulle göra. Vilket innebär att om man gjort momenten massor av gånger tidigare så blir man lite hämmad.
Det var alltså hoppning på schemat igår och vi brukar hoppa rätt låga hinder. Nu höjde ridläraren hinderna rätt rejält och vi fick hoppa mycket högre än vanligt. Och visst det var jättekul att få hoppa på lite högre höjder, jag har ändå hoppat en del när jag var ung så det kändes lite bekant ändå. Men upplevde ändå det lite som att jag inte fick ut så mycket av gårdagens ridlektion som jag brukar.

Ridläraren jag har annars är väldigt pedagogisk, tydlig och förklarar jättebra om vi inte förstår. Och det saknade jag hos vikarien. Kan såklart bero på att hon var ny på ridskolan. Hoppas att det var så i alla fall. Men, nu längtar jag verkligen till nästa vecka. Ridning och hästar är ju trots allt något av det absolut bästa jag vet. Och något som är ännu bättre är att jag nu kan njuta av det, jag är inte ridrädd längre. Inte varit på länge iaf och det är verkligen supernajs!

Läs även andra bloggares åsikter om hästar, ridning, ridskola, ridrädsla

Related posts:

1. Byta häst mot snigel
2. Ta-hand-om-mig-själv-dag imorgon?
3. Guld till mina besökare