Knodden är borta nu
Ja nu är Knodden borta. Vi har just kommit hem från gyn och där pratade vi först med en läkare, som bekräftade att det rörde sig om ett MA och inte ett MF. Hon gjorde en ultraljudsundersökning där hon först och främst kollade om det kommit igång och ja, nu har det börjat iaf. Men så kollade hon även om det fanns några rester kvar och det var bara en fostersäck kvar nu. LillKnodden har försvunnit helt nu som läkaren i torsdags förklarade att fostren kunde göra. Ganska fantastiskt hur kroppen tar hand om rester som inte ska vara där.
Jag förstår om folk inte tycker att min blogg är så rolig som det är nu. Men denna bloggen handlar trots allt om mitt liv, vad som än händer. Ja allt skriver jag inte om här men detta skriver jag faktiskt om.
Vi upplever det som att folk inte pratar om sina mf/ma och därför kan det verka ovanligt och ensamt för den som råkar ut för det. Jag vill inte att det ska vara så, jag kanske kan ge en tröst till någon annan. Varför ska vi svenskar vara så tysta om allt som är hemskt? Det är fel enligt mig. Det är fel när det ändå är så pass vanligt som det är.
Nåja, som ni säkert märker så mår jag bättre och bättre. Min sambo Stefan och jag tar detta ganska bra idag och vi har börjat gå vidare. Vi ser på framtiden som ljus och inte alls så mörk som den såg ut att vara i to-lö.
Idag hos läkaren fick jag ett piller som ska sätta igång processen. Så imorgon så kommer jag känna mig febrig, och sjuk helt enkelt. Tablettens bieffekter är sådana. Läkaren trodde inte att jag skulle behöva skrapning eftersom allt sjunkt ihop så mycket sen i fredags. Så imorgon börjar det hela tydligen. Hoppas att jag slipper den hemska smärta många pratar om, många säger ju att det inte är så farligt också. Man vill ju gärna komma lindrigt undan. Jag anser väll att jag lidigt tillräckligt för det här, får se om min kropp tycker det samma.
För övrigt, min sambo skämmer bort mig något enormt. Fotmassage, kramar i mängder, glass och so on. Så ja jag känner mig bortklemad till tusen. Och det är jag väll värd (?).
Kan tom sträcka mig till att gratta Norge för en lyckad 17 maj. Ja hur ofta är det Norge vinner melodifestivalen? På 17 maj? Inte för att det var bästa låten enligt mig (Island var värdiga vinnare) men majoriteten tyckte tydligen det. Snyggast var ju turken som kom inhoppandes och bland kvinnorna var ju Azerbaijans (stavas?) kvinliga sångerska snyggast. Sämsta bidrag? Sorry svenskar men jag har sagt det innan (ej i bloggen, befarade påhopp då 
) och jag säger det igen. Sveriges bidrag var dödsdömt från allra första början! Malena sjön falskt på flera ställen och det enda som var bra var hennes klänning och ja möjligtvis operan. Men på melodifestivalen? NO WAY!
Related posts:
