Missfall 2
Hänvisar till föregående inlägg om du ej läst det och vill veta vad detta handlar om.
Vill tacka alla som stöttar mig och Stefan. Just nu försöker vi få tiden att gå. Han mekar lite med moppen och jag har just badat. Missfallet har inte startat upp än, eller blödningen. Jag tvivlar på att det ska komma igång av sig självt. Jag vill bara att det försvinner nu. Försöker tänka på sommaren, men då kommer jag bara på mig själv med att tänka vilken fruktansvärd sommar det kommer att bli. Jag hade en illussion av att få gå med min mage och visa upp den på stranden. Stolt blivande mamma. Nu är det bara en gammal önskedröm. Jag försöker se något ljus bakom mörkret. Det finns inte där. Även om jag förstår att vårt barn inte vara friskt nog att överleva så är de ingen tröst. Jag försöker tänka på att vi blev lätt gravida, och att det därför kommer gå lätt när vi orkar försöka igen. Men det är ingen tröst.
Jag har försökt hålla mig lite sysselsatt, fotograferat lite. Men jag skakar för mycket för att det ska bli något att ha. Jag lever just nu i någon slags gråzon och jag tar mig inte ur den.
Jag ska döda kvällen med en menlös film, eller tv.
Related posts:
