På söndag är det ett år kvar
Fy fabian vad jag hatar vissa veckor. Förra veckan var minst sagt upp och ner vänd för min del. Gårdagen var upp och ner vänd när det kommer till mitt humör, var jätteglad för att sen bli jätteupprörd över hur vissa resonerar kring oss som haft missfall eller missed abortion, jag blev upprörd över allt. Minsta lilla. Sådana dagar/veckor är till för att utrotas. Det trista är att jag dessutom var ledig nästan hela förra veckan, eller ja ledig, hade inläsningsdagar. Men vad hjälper det när man är på så surt humör att man knappt vill veta av sig själv?
Nåja, jag hoppas att denna veckan blir bättre för ingen vill väll vara i närheten av mig nu denna tiden. Jäkla pms-tider!
Idag ska jag in till skolan, en timme. Och måste verkligen gå också. Jag har väll börjat bli extremt skoltrött på sistone, det är faktiskt inte kul nu längre. Det känns jättetungt att ha ett år kvar. Jag borde känna att det är skönt att bara ha ett år kvar, men nu känns ett år som tre år. Men jag vet å andra sidan att terminerna går superfort.
Men på fredag kanske jag ska göra något riktigt kul i alla fall, jag och min älskling ska kanske till Ulricehamn i helgen med mamma och pappa och åka skidor. Antingen blir det kommande helg eller nästkommande. Till på köpet har jag och sambon varit ett par i 6 år på lördag och på söndag blir jag 29! HJÄLP! 29! Nu är det ett år kvar, till det där alla pratar om. Trettio! Hua. Nä, nu ska jag sluta pladdra och gå ut i köket och knåpa ihop en frulle.
Related posts:
Haha, men åldern sitter ju inte i siffrorna vettu
Och du ser definitivt inte ut som att vara i närheten av *biiiip*, om det muntrar upp dej lite 
Jag tyckte att det var rätt skönt att fylla 30. Känns som om jag har landat i migsjälv nu på något vis =)
Kul att du och din sambo har varit ett par i 6 år. Grattis till er!